Lagom är inte det ord medarbetarna använder för att beskriva Angeles Bermudez-Svankvist. Oavsett vad man anser om hennes ledarstil beskriver man en personlig, spontan och på många sätt okonventionell chef.

De mest färgstarka uttrycken av Angeles Bermudez-Svankvists ledarskap har förvisso slipats ner en aning sedan hon blev generaldirektör för Arbetsförmedlingen i september 2008. Men faktum kvarstår.
»Hon är mycket charmerande och med en speciell personlighet – i positiv bemärkelse«, säger en av hennes tidigare nära medarbetare.

Snabb och bestämd, förstås.
En egenskap som en övervägande del av de Cheftestade cheferna har, och som kan vara nödvändig när man som Angeles Bermudez-Svankvist ska leda och visa vägen för närmare 11 000 anställda.
»Angeles är smart och analytisk på ett streetsmart sätt. Hon skulle förmodligen bli en lysande gängledare i Los Angeles!«, säger en tidigare medarbetare.
»Hon är okonventionell och vågar driva ett personligt ledarskap. Det är ju ett ord man hör ofta, jag anses själv vara en sådan ledare och vet att det kan vara tufft: Hälften gillar det, hälften avskyr det«, säger en tidigare medarbetare. Men ibland måste man driva saker på sitt eget sätt om organisationen ska komma framåt.«

När Angeles Bermudez-Svankvist gjorde entré på Arbetsförmedlingen var det första gången en statlig chef på den nivån tillsattes efter en öppen ansökningsprocess. Hon skickade helt enkelt in sitt cv, kallades till intervju (antar vi) hos dåvarande arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin, som karaktäriserade henne som »störtskön, om man får säga så«.

Därmed hade Arbetsförmedlingen fått sin första chef som inte bara till könet avvek från sina företrädare. Tidigare hade en lång rad av ämbetsmän (som gått den långa vägen) varvats med mer kortväg­ade politiker på generaldirektörsstolen. Det var således upplagt för en kulturkrock.
»Värst var det i början«, minns en medarbetare. »När hon kom kunde hon ju inte mycket om arbetsmarknadsfrågor, men hon har lärt sig snabbt. Och sedan hon slutade underteckna sina informationsbrev med ’Kram’, känns det mycket bättre.«

I dag kännetecknas hennes skriftliga kommunikation av en betydligt formellare ton.
Däremot verkar de allra flesta vara eniga om det positiva i att ha fått in en chef som ser på verksamheten med helt fräscha ögon. Även om det också kändes ovant i början – för båda parter.
»Hon tycker nog att vi är mossiga, stelbenta och byråkratiska och skulle helst vilja se ett helt annat sätt att arbeta«, spekulerar en medarbetare. »Problemet är att hon inte har kunnat berätta hur hon skulle vilja ha det i stället.«

Men nu är det inte bara med­arbetarna som har invändningar mot chefen.
»När vi säger att ’så har vi alltid gjort’, brukar hon svara: ’Vem har bestämt det?’ Vi är så probleminriktade att vi har svårt att se alternativa sätt att göra saker och ting. Jag tycker det är skönt med någon som kommer hit och ifrågasätter gamla strukturer«, säger en.

»Hon var alldeles ny när finanskrisen slog till och det såg ut som om hela den svenska bilindustrin skulle gå under«, minns en annan. »Det var ett verkligt elddop, som jag tycker att hon klarade utmärkt och det tror jag gjorde henne populär bland många.«

De allra flesta nytillträdda chefer för stora och spridda organisationer sätter en ära i att resa runt och visa upp sig medan de berättar om sina visioner och mål. Angeles Bermudez-Svankvist är inget undantag.
»Hon är mycket duktig på att framträda och berätta om vårt uppdrag. Det är hennes absolut starkaste sida – lysande, helt enkelt«, poängterar en av hennes medarbetare.
»Och vi är många som tycker att hon gör mycket bra ifrån sig när hon står i rampljuset och företräder verksamheten.«
 Men alla låter sig inte charmas lika lätt.

»Tyvärr kan hon uppfattas mer som en ståuppare än en generaldirektör för en stor myndighet«, säger en av de avvaktande. »Det blir mycket show och då riskerar budskapet att gå förlorat.«
»Hon är en entertainer och det påverkar absolut hur hon upp­fattas ute bland folk«, instämmer en annan.

»Angeles är narcissistisk, på samma sätt som många skådespelare«, säger en tredje. »Man går in i en roll och framstår som en auktoritet och en förstående person, medan det i själva verket är uppmärksamheten och bekräftelsen man söker. Det här känner de flesta chefer igen, men ingen talar om det.«

Angeles Bermudez-Svankvist föddes i norra Spanien och växte upp på Mallorca. Mamma var svensk postkassörska och pappa spansk flamencodansör. När hon var 16 år flyttade hon till Sverige, och utbildade sig så småningom till tandläkare.

Som chef för folktandvårdskliniken i Björkhagen vände hon upp och ner på verksamheten och lyckades locka allt fler att komma och gapa stort, varvid verksamheten vändes till vinst. Hon blev populär och 1999 utnämndes hon av denna tidning till Årets Chef.

Sedan dess har hon varit vd för S:t Eriks Ögonsjukhus i Stockholm, tandvårdsdirektör i Uppsala län och vd för Folktandvården i Stockholms läns landsting. Där vände hon en brakförlust till överskott på ett par hundra miljoner och fick både medarbetare och kunder att bli både gladare och nöjdare.

Men 2006 gick hon på sin hittills största motgång. Hon hade rekryterats till jobbet som kommundirektör i Södertälje, men hann inte börja förrän hon köptes ut. Det blev dyrt för Södertälje, som enligt uppgift fick betala närmare 900 000 kronor. För henne själv  blev det ett svårt bakslag.
»Den där historien tog henne hårt, mest för att hon verkligen inte förstod vad som gick fel och kände att hon inte fick någon riktig förklaring«, säger en av hennes tidigare medarbetare.

År 2000 gav hon ut boken Management by love – att leda genom mångfald, där hon be­skri­ver vikten av att leda med både hjärta och hela handen. Men själv är hon verkligen ingen mjäkig person som duttar och gullar i onödan. Angeles Bermudez-Svankvist är en chef som ställer höga krav och som inte tvekar att tala om vad hon tycker om medarbetarnas resultat. Även om det är fler närvarande.

»Det är raka rör som gäller«, säger en av hennes tidigare med­arbetare. »Men hon ger alltid konstruktiv kritik. När någon inte fungerar kan hon vara väldigt tydlig och det kan säkert upplevas som att hon är alltför tuff.«
»Men jag har aldrig känt mig sårad när hon har gett mig tips«, säger en annan. »Det handlar ju om att hon vill att jag ska göra ett bra jobb, och då måste jag väl lyssna på råd som kan hjälpa mig att lyckas.«

Bland dem som blivit åhörare till en och annan utskåpning tar man inte lika lätt på saken.
»Jag tycker inte att en ledare ska brusa upp som hon. Har man kritik ska man ta det med personen i fråga i enrum, inte på möten.«
»Visst kan hon vara ganska skarp i sitt sätt«, säger en tidigare medarbetare. »Om någon inte fungerar kan hon vara väldigt tydlig och oerhört konstruktiv och det kan upplevas som att hon är väldigt tuff. Nog kan hon sätta ner foten, även om någon upplever det som att bli överkörd.«

Generaldirektören för Arbets­förmedlingen har temperament och drar sig inte för att visa det. Inte bara så att hon gormar och skäller – vilket har hänt – utan också när hon blir glad.
Många uppskattar hennes snabba feedback även när man har gjort något bra.
»Hon är mycket duktig på att belöna och berömma medarbetare offentligt«, säger en tidigare medarbetare. »När hon lyfte fram den som hade gjort något bra ville vi andra också bli uppmärksammade, så man kan säga att det smittade av sig.«

Beslutsförmågan karaktäriseras av hennes snabbhet. Beslut tas inte sällan på magkänsla, något som inte alla uppskattar, men som ändå lyckats leda henne rätt i merparten av fallen.
»Jag tycker inte att generaldirektörens magkänsla räcker för att ta beslut som berör så många människor, men där är vi ju olika«, som en formulerar sig.
»Det har väl ingen betydelse, huvudsaken är att det blir rätt«, invänder en annan. »Och när det handlar om strategiska beslut är hon alltid eftertänksam och gör en konsekvensbedömning först.«

Rädd för tuffa beslut har hon ­aldrig varit och försöken att an­­lägga en mer diplomatisk ton har inte varit speciellt framgångsrika. »Passar det inte, finns det andra arbetsplatser«, är det flera som har hört henne säga.
»Säga vad man vill om Angeles, men hon är alltid ärlig«, säger en. »Och hon har ett känslomässigt förhållningssätt till omgivningen. Man ser direkt både på minspel och kroppsspråk vad hon tycker och känner.«

Planering är däremot inte en av Angeles Bermudez-Svankvists starkare sidor. Om detta vittnar både nuvarande och tidigare ­medarbetare.
»Inte mycket behöver planeras i Angeles värld«, säger en av de mer luttrade. »Därför behövde hon slipas av mer, för att passa i den offentliga roll hon har i dag, och se till att ha medarbetare som ser till att saker och ting funkar.«

Åtminstone det senare har hon skaffat sig. Det rådde anställningsstopp på Arbetsförmedlingen när hon tillträdde, men det upphävdes bara någon månad senare. Generaldirektören handplockade då en handfull av sina tidigare kolleger till sin nya ledningsgrupp. Det uppmärksammades i medierna.
»Som rekryterare får jag nog säga att hon är så där«, säger en tidigare medarbetare. »Hon plockade med sig flera bra medarbetare till Arbetsförmedlingen, och några som inte är lika lysande. Men rekrytering är svårt och hon är inte sämre än någon annan.«

Andra svårigheter för chefer kan vara konsten att delegera. Men även där får Angeles Bermudez-Svankvist godkänt av medarbetarna.
»Jag har aldrig känt att hon återkommer för att kontrollera mig, utan känner att jag har hennes förtroende.«
»Hon är den som ska måla upp de stora dragen och stå för visionerna – sedan är det upp till oss att prata ’hur-frågor’. Men visst händer det att hon också engagerar sig i ’huret’. Då får vi säga ifrån: ’Hallå! Det är faktiskt vår uppgift!’«

Även om Angeles Bermudez-Svankvist till en början hade lite svårigheter att få medarbetarna på samma våglängd tycks hon vinna i längden. Inte minst eftersom medarbetarna förtjust har noterat att Arbetsförmedlingen under hennes tid inte behövt göra några nedskärningar.
»Hon har stärkt oss och gett medarbetarna mer råg i ryggen. Och även från politiskt håll verkar man ju vara nöjda med henne«, säger en medarbetare. »Hon är en bra ambassadör och alltid tydlig med att berätta vad vi har åstadkommit.«

Ett omdöme som möjligen kan ha påverkats av att Arbetsförmedlingen under nästa år får 1,2 miljarder extra för att lösa sin uppgift. Ett faktum som säkert gör det lättare för medarbetarna att överse med en och annan svaghet hos sin högsta chef.

Angeles Bermudez Svankvist svarar:

»På det hela taget känner jag igen mig i ledarskapsbetyget, men jag har ett par, tre kommentarer.
Den första gäller rekryteringen. Sedan jag kom till Arbetsförmedlingen har jag rekryterat flera nya personer till ledningsgruppen. Jag har lagt ner stor omsorg på att hitta människor som kompletterar varandra och med erfarenhet från olika branscher. Bara så kan man skapa bra team.

Min andra kommentar gäller kritiken mot att jag kan vara underhållande. Jag anpassar självklart mitt tonläge efter situationens allvar. Men jag är en glad person av naturen och tror att i långa loppet är det ändå den som har roligt som mår bäst.

När det gäller mina beslut grundade på magkänsla, handlar det om att jag känner till vad som är på gång i omvärlden och därför kan ta beslut som kanske uppfattas som att de grundas på magkänsla. I själva verket handlar det om att ha en noggrann omvärldsbevakning för att kunna ta rätt beslut.«