Annons:
Lördag 26 maj 2012
Cheftest.
Med sina visioner om en mer öppen myndighet fick han medarbetarna att jubla. I stället förvandlade generaldirektören Lars-Erik Holm Socialstyrelsen till ett skräckvälde. Se varför han hamnar sist i Chefs ledarliga.
Chefs betyg på Lars-Erik Holms ledarskap:
Ledarstil: 1 (av 5)
Duktig i teorin, sämre i praktiken. Det omfattande förändringsarbetet såg bra ut på papperet och välkomnades. Den utlovade platta organisationen blev en pyramid. Lars-Erik Holm har dessutom ett oförutsägbart humör, som skapar osäkerhet.
Delegering: 1
Lovade delaktighet och ansvar, men har i stället koncentrerat makten till en handfull personer. Litar endast på ett fåtal. Lägger sig i alla detaljer – överallt.
Beslutsfattande: 2
Många och snabba beslut är bättre än inga alls, är hans filosofi. Ofta fattas beslut med magkänslan som stöd, vilket gör att de kan uppfattas som ogrundade.
Rekrytering: 2
Har svårt för förtroende. Omger sig med en järnring av människor som han litar på och känner sedan gammalt. På så sätt har han lyckats med sin rekrytering. Men idel ja-sägare skapar ingen stark ledning.
Kommunikation: 3
Ambitionen att göra Socialstyrelsen mer framträdande i media har lyckats. En mycket god retoriker. Däremot inte lika framgångsrik i den interna kommunikationen. Han talar tvärtomspråket, säger »högt i tak«, men det har aldrig varit lägre än nu, säger »vi ska bli tydliga«, men det är rörigare än någonsin.
Konflikthantering: 1
Ser en avvikande åsikt som en ovänlig handling. Har således svårt att se sin egen roll i en konflikt. Har dessutom lätt för att brusa upp, vilket gör att många är rädda för honom.
Motivation: 1
Den som bjuds in till den inre kretsen ser honom säkert som en inspirationskälla, men för chefer och medarbetare längre ner i organisationen har hans ledarstil snarare motsatt effekt. Sprider rädsla och osäkerhet.
Personlighet: 2
En social person. Flera har sagt att de skulle älska att ha Lars-Erik Holm som middagsgäst. Däremot är det svårt att komma honom riktigt nära. När han har blivit mindre synlig bland medarbetarna har också det personliga anslaget blivit mindre.
Se var Lars-Erik Holm hamnar i Ledarligan – listan över alla testade chefer
Fakta/Så gör vi Cheftestet
Cheftestet bygger på gedigen research och intervjuer med en mängd personer – alltid minst tjugo – som arbetar och har arbetat med den berörda chefen.
Vi talar med personer på olika nivåer och från olika sammanhang där de samarbetat nära med chefen, allt för att förmedla en så bred och rättvis bild som möjligt.
Utifrån detta analyserar Chef ledarskapet hos chefen i fråga och sätter betyg enligt de kriterier som vi anser kännetecknar ett gott ledarskap.
Artiklar som länkar till denna:
Mötesrummet ligger på femte våningen, alldeles intill generaldirektörens kontor. Det smala rummet, som har fönster åt tre håll, har fått det anspråkslösa namnet Grodan.
Hit kommer Socialstyrelsens utredare för att på tisdagsförmiddagar presentera sitt arbete och sina utredningar.
Under dessa dragningar sitter generaldirektören vid den ena kortsidan av det långa bordet, framför ett förgyllt pendelur från 1700-talet, som slår varje heltimme. Mitt emot honom, vid den andra kortsidan av bordet, sitter utredaren. Mellan dem finns stolar för ett tiotal chefer.
Det betraktades länge som något lustfyllt att få gå till Grodan och presentera sitt arbete.
Så är det inte längre. Numera framkallar klockans tickande kalla kårar hos utredarna. Grodan har fått ett nytt, inofficiellt namn.
Nu heter det Slakthuset.
Sedan Lars-Erik Holm tillträdde som generaldirektör för Socialstyrelsen i mars 2008 har det blåst snålt kring verket. Det berättas om hur erfarna utredare störtat gråtande ut ur Grodan, sågade till flisor av generaldirektören. Detta trots att utredningen har gåtts igenom av såväl en enhetschef som en avdelningschef samt en språkgranskare.
Det finns dessutom en lång rad mörka historier – somliga berättade offentligt i form av debatt- eller nyhetsartiklar i fackpressen – om medarbetare och chefer som råkat illa ut och antingen manövrerats ut eller har fått lämna sin tjänst på dagen.
Lägg därtill att det finns en flitigt läst blogg, skriven av signaturen »Gullan«, som under flera år har ägnat sig åt hård kritik mot Socialstyrelsens generaldirektör.
Det är uppenbart att Lars-Erik Holm inte är den populäraste killen i klassen.
Men så är det ju med chefer som vill något och som gör något. Lars-Erik Holm fick jobbet snarast för att han var en visionär med nypor hårda nog att kunna genomföra omfattande förändringar med.
Och sådana chefer kan omöjligen bli omtyckta av alla.
Uppdraget som generaldirektör för Socialstyrelsen är inte något lätt chefsjobb. Det anrika verket, som har Socialdepartementet som uppdragsgivare, ägnar sig åt att stödja, påverka och granska områdena socialtjänst, hälso- och sjukvård, hälsoskydd, smittskydd och epidemiologi. Socialstyrelsen samlar statistik, utvärderar och utför tillsyn inom hälsa, vård och omsorg.
Lars-Erik Holms uppdrag var bland annat att få socialtjänsten att samarbeta med sjukvården, något som ingen hade lyckats med på 30 år – »ett kamikazeuppdrag«.
»Det är inget lätt uppdrag, men han är själv övertygad om att han har lyckats«, säger en person inom organisationen.
Men det finns, som sagt, många som inte håller med Lars-Erik Holm på den punkten.
»Han talar tvärtomspråket. Han säger ’det ska vara högt i tak’, men det har aldrig varit lägre i tak än nu. ’Vi ska bli tydliga’, säger han, men det har aldrig tidigare varit så rörigt och konstigt. Det är så dimmigt att man knappt ser framför sig«, säger en medarbetare.
Det är väldigt lätt att dra den förhastade slutsatsen att de som i dag kritiserar Lars-Erik Holm är bakåtsträvande byråkrater som helst skulle vilja fika sig fram till guldklockan och pensionen. Bittra det-var-bättre-förr-typer i gråa kostymer, hämtade ur en Roy Andersson-film.
Men så gott som alla medarbetare som Chef har talat med berättar om hur de tog emot såväl Lars-Erik Holm som hans idéer med öppna armar. Det fanns en försiktig men samtidigt bred kritik mot hur arbetssättet och arbetsmetoderna på Socialstyrelsen såg ut.
De flesta är också bra på att skilja på kritiken mot ledarskapet och synpunkter på de – inte sällan kontroversiella – beslut som har fattats under den nya ledningen.
Lars-Erik Holm ägnade sin första tid på det nya jobbet åt att kratta gången för omorganisationen genom att prata, lyssna och försöka förstå.
Trots att han var relativt okänd för de flesta framstod han omgående som en varm, förstående och omtänksam chef.
Efter några månaders lyssnande och skissande gjorde Lars-Erik Holm det han var anställd för: han plockade fram den stora släggan och drämde den rakt i Socialstyrelsens organisation.
Han ville skapa ett statligt verk som gjorde mer väsen av sig i debatten och som arbetade mer effektivt. Vägen dit skulle kantas av öppenhet och transparens. Stuprören skulle bort, organisationen skulle plattas till. Alla chefer fick söka om sina jobb för att visa sitt engagemang. Välklädd och välartikulerad formulerade han en bild av det nya Socialstyrelsen som fick många att jubla.
»Han sa att vi var experterna, han ville höra våra idéer, hans dörr skulle alltid stå öppen«, säger en medarbetare som var där och som refererar till Lars-Erik Holms anförande som »ett brandtal«.
I grund och botten är Lars-Erik Holm docent i onkologi. Under sjutton år hade han Radiumhemmet i Stockholm som arbetsplats, där han verkade som läkare. På Folkhälsoinstitutet prövade han vingarna som avdelningschef under 1990-talets första halva. Men det var när han blev generaldirektör för Statens Strålskyddsinstitut (i dag en del av Strålskyddsmyndigheten), som han klev in i ledarskapets högsta division.
Det finns många paralleller mellan det som har hänt på Socialstyrelsen och på Statens Strålskyddsinstitut. Där var uppdraget att förvandla forskningsinstitutet till en modern myndighet med tillsynsverksamhet. Och även där blev han snabbt betraktad som något av en frälsare; lyhörd med spännande idéer och smittande självförtroende.
Lars-Erik Holm fick positivt gehör för sina tankar och började i gengäld dela ut ansvar till medarbetarna. För att platta till organisationen tog han bort en chefsnivå. Beslut fattades handlingskraftigt och snabbt.
Men efter ett tag började den platta organisationen anta formen av en pyramid. Den ledningsgrupp som han hade tillsatt isolerade sig allt mer från resten av verksamheten och Lars-Erik Holm syntes allt mindre i den dagliga verksamheten. Ledarskapet blev otydligare. Det utlovade medarbetaransvaret drogs tillbaka.
Till slut fattades inte ens besluten i ledningsgruppen, utan i en mindre grupp med förtroliga som samlades på generaldirektörens kontor. Kritiker var inte välkomna.
Lars-Erik Holm har följt samma mönster på Socialstyrelsen. Hans visioner och tankar har applåderats, men få är nöjda med det sätt som han har genomfört dem på.
Och den generösa takhöjden och de öppna dörrarna upplevs av många som tomt prat. Den första tidens delaktighet har ersatts av en känsla av toppstyrning. Beslutsfattandet har blivit ännu snabbare och svårare att ifrågasätta.
Pyramiden från Strålskyddsinstitutet har rests på nytt.
»Så länge det pågick ett förändringsarbete tyckte han att det var roligt. I en förvaltningsfas var det inte längre lika spännande, säger en person som arbetade som chef på Strålskyddsinstitutet under Lars-Erik Holm.
Det verkar som att Lars-Erik Holms behov av att koncentrera makten ökar i takt med att hans intresse för arbetsuppgifterna svalnar. Och i samma takt minskar hans förtroende för medarbetarna och han delegerar mindre.
Den som vill komma överens med Lars-Erik Holm bör, som någon uttrycker det, vara »följsam, lojal till 120 procent och inte ha avvikande åsikter«.
Lars-Erik Holm har slutit en järnring omkring sig, bestående av en handfull personer som han känner att han kan lita på. Flera av dem har han tidigare arbetat med på Strålskyddsinstitutet.
Här ligger grunden till ledarskapsproblemet på Socialstyrelsen, menar många som Chef talat med.
»Lars-Erik omger sig med människor som är katastrofer. Men det handlar inte om att han har dåligt omdöme, det är ett ledarskap som bygger på att ha människor omkring som aldrig går emot. De han har omkring sig är sådana som är beredda att göra allt för makten«, säger en före detta chef inom Socialstyrelsen.
»Hur det var att jobba med honom? Man jobbar inte med honom. Han är isolerad. Vad som händer om man knackar på hans stängda dörr? Inget vet. För det gör man inte«, säger en person som har jobbat med Lars-Erik Holm.
Men där inne, i denna järnring, verkar fortfarande hans inledande löften leva. Därifrån rapporteras om prestigelöshet, god stämning och högt i tak. Och en lätt uppgivenhet inför frustrationen från dem som står utanför. Här är han coachande och energigivande.
»Det finns en myt om att det händer mer i ledningsgruppen än vad det faktiskt gör. Det har funnits en orealistisk förväntan på omorganisationen«, säger en person i den innersta kretsen.
»Man ligger bra till om man kan sin sak och för fram det på ett vettigt sätt. Han vill omge sig med talföra och engagerade personer, som påminner om honom själv, som han kan spegla sig i«, säger en annan honom närstående person.
Det finns med andra ord två helt olika bilder av Holms ledarskap. Dessvärre är det bara ett fåtal förunnat att få se den positiva.
Något som många – kritiker såväl som beundrare – vittnar om är Lars-Erik Holms stora intresse för detaljer. Eftersom han har stor arbetskapacitet synar han varje skrift in i minsta kommatecken.
I korridorerna brukar det lite skämtsamt sägas att den som vill få igenom sina idéer hos generaldirektören ska se till att göra många stavfel, för då koncentrerar han sig bara på dem. Å andra sidan är det inte särskilt roligt att drabbas av generaldirektörens oförutsägbara vrede.
»Man kan ta en utskällning, men ofta är det ogrundat. Det kan handla om fel kommatering eller att marginalen inte är rak på högerkanten. Chefer är jätterädda för honom och koncentrerar sig mer på att säga saker på rätt sätt än på sakinnehållet«, säger en medarbetare.
Rädsla, ja. Många av historierna om Lars-Erik Holms ledarskap målar upp en Kafka-liknande stämning, där avvikande åsikter rapporteras till chefen, där ingen vet vem som är vän eller fiende och där alla till slut tiger för att rädda sitt eget skinn. Chefer har sett hur Lars-Erik Holm plötsligt har suttit på information som de berättat för någon annan i förtroende.
Bara enstaka personer blir förvånade av frågan om den utbredda rädslan på Socialstyrelsen.
»Varför jag inte protesterar? Varför utsätta sig?«, säger en chef.
»Lars-Erik Holm betraktar åsikter som går emot hans egna som en ovänlig handling«, säger en annan.
Dessa historier vore kanske lätta att avfärda om det inte var för den arbetsmiljöundersökning som genomfördes på Socialstyrelsen i våras, som visar att knappt var tredje medarbetare har drabbats av psykosocial ohälsa på grund av faktorer i jobbet. Den visar också att sju av tio upplever att de inte kan påverka planeringen av sitt arbete. Fyra av tio säger sig inte våga komma med idéer.
Vad säger då Lars-Erik Holm själv om kritiken? Inte mycket. Han har i förbifarten nämnt bloggförfattaren Gullan under ett informationsmöte. Han sägs ha viftat bort arbetsmiljöutredningen med orden »nu går vi vidare«. Lika bra som han är på den externa informationen, lika tyst är han internt.
Kommunikationen sker i raka, lodräta kanaler, både uppåt och nedåt. När den når medarbetarna längst ner har den filtrerats till obegriplighet. Informationen som kommer från »golvet« filtreras även den, all kritik silas bort.
Men så länge Socialstyrelsen fortsätter att leverera ser inte uppdragsgivarna på Socialdepartementet någon anledning att klaga. Detta trots att ett stort antal chefer har slutat de senaste åren och att många söker sig därifrån (»naturligt i förändringstider«, lyder förklaringen från järnringen).
Utredarna på Socialstyrelsen slipper numera vara rädda för den tickande klockan i mötesrummet Grodan. Men det beror inte på han har lyssnat på kritiken eller mjuknat. Nej, när Lars-Erik Holm blev varse om vad medarbetarna kallade rummet bestämde han att utredarna inte längre själva skulle lägga fram sina rapporter, utan deras chefer.
Avståndet mellan toppen på pyramiden och marken den står på blev därmed ytterligare lite större.
Fotnot: Ledarskapsbetygen på Lars-Erik Holm hittas i högerspalten.
»Mitt ledarskap måste kopplas till uppdraget. Svaga, utsatta och diskriminerade behöver vårt stöd allra mest. Socialstyrelsen genomgår den kanske största förändringen i myndighetens historia. En tuff utmaning. Jag inser att det tar tid. Allt kan inte genomföras smärtfritt med stöd av tusen anställda.
Ledarstil:
Jag är engagerad och vill mycket. När något är bra säger jag det, liksom när någon inte tar sitt ansvar. Rättssäkerheten i våra beslut ska öka. Vi ska säga samma sak i Malmö som i Umeå. Vi ska ha en dialog med medborgarna, och inte minst ska vi göra vassare inspektioner. De mest utsatta är de som vinner när personalen från 23 myndigheter lyckas skapa en gemensam kultur.
Delegering:
Om våra beslut är otydliga – då petar jag. Jag läser alla rapporter innan de lämnar myndigheten, och vill att de ska hålla hög kvalitet. Ledningsgruppens uppdrag är att styra och leda arbetet. Jag har infört samverkan med facket och arbetsplatsträffar.
Beslutsfattande:
I ärlighetens namn har Socialstyrelsens problem inte varit att beslut tas för snabbt och för slarvigt. Tvärtom. Att få bort omotiverat långa handläggningstider är en av mina största utmaningar!
Rekrytering:
Alla chefsjobb utannonserades vid omorganisationen, så även i min ledningsgrupp. Där finns två som jag jobbat med förr, är det en järnring ..?
Kommunikation:
Redan när jag kom fanns behovet av att göra kulturen mer öppen och höja taket. Vi underskattade behovet av interninformation, och borde ha avsatt större resurser i början av förändringsprocessen. Utåt är, och ska vi vara, tillgängliga med all den expertkunskap vi kan ge.
Konflikthantering:
Kappvändarkulturer har aldrig förbättrat någon verksamhet. Jag gillar diskussion och är beredd att ändra mig om jag får övertygande argument.
Motivation:
Problemet i stora organisationer är avståndet mellan människor. Jag håller kontakt med e-post och chattar, men ingenting kan ersätta personliga möten.
Personligt: Det är svårt eller snudd på omöjligt att få en personlig relation med tusen medarbetare, men jag försöker vara närvarande och hålla kontakten.«
publicerat 2011-09-13
(4/5), baserat på 176 röster
Socialdepartementet har varit passivt och har inte tagit sitt ansvar för arbetsmiljön. Att departementet dessutom befolkas av just kristdemokrater gör passiviteten än mer förvånande. Med en chef av detta slag påverkas givetvis kvaliteten på Socialstyrelsens slutprodukter på ett negativt sätt men karaktären på myndighetens verksamhet gör att denna effekt kommer smygande och inte visar sig tydligt på en gång. Om departementet inte bryr sig om arbetsmiljön borde man i vart fall tänka på kvaliteten.
Jag minns Lars Erik Holm, eller Drottningholm, som han av någon anledning kallades, som en person upptagen av sin egen märkvärdighet. Han dolde sin inkompetens bakom en mur av pedanteri, meningslösa regler, aggressiva utspel och infantila principer. Det verkade snarast som han var livrädd att någon skulle komma på att han hade något att dölja. Det förvånar mig inte att han blivit utnämnd till Sveriges sämsta chef.
Jag har ingen vidare erfarenhet av Lars Erik Holm men jag känner igen kritiken som en del av en återkommande tema inom ett antal av Socialdepartementets myndigheter. Det visar medarbetarnas brist på förståelse för vad det betyder att vara statstjänsteman - dvs att man tänker på medborgarna först och inte sig själv. Holm verkar ha detta perspektiv, men oftast är det medarbetare med egna politiska eller operativa agendor som försöker köra över sina chefer för att bedriva arbetet på ett sätt som de tycker bättre om. Tyvärr är det många gånger ett svek mot medborgare. En statstjänsteman tjänar samhället och inte sig själv, och i detta arbete måste de stödja cheferna som har samhällsförbättring som mål. Verkar som Holm har det, och säger till när han upptäcker brister i uppdragsförtroende hos andra.
Jag tycker att hela denna artikelserie är grovt osmaklig av en tidning som är så hårt knuten till mitt fackförbund Ledarna.
Spontant är det här mer kvällstidnings-stoff än något som en faktatidning liknande chef borde ägna sig åt.
Alla som sysslar med ledarskap vet att det inte är en popularitetstävling att vara ledare.
Det handlar om att styra en grupp i rätt riktning och inget annat.
DÅLIGT!
Han skulle passa på MTR i tunnelbanan, där är det också “högt till tak”, som det heter i alla fall. Det är även “mänskligt”. Ingen vet dock vad som är mänskligt med det hela då så gott som ingen trivs. Undrar på att personalen slutar på löpande band, jag själv inkluderad.
Jag hoppas att detta är en publicistisk olycka - och att tidningen Chef aldrig mer utser “Sveriges Värste Chef”. Det ger förvisso tidningen en hel del mediauppmärksamhet, men rättfärdigar också en otäck mobbingkultur.
Jag förstår inte hur ansvarige utgivaren kunde släppa igen detta. Hur tror man sig kunna företräda ledare i utsatta verksamheter i framtiden? Hur skall man kunna jobba med positiva värderingar? Skulle journalisten vilja ha barn på en skola där man utsåg “Skolans sämste lärare”?
Hjärnsläpp. Jag rekommenderar er att aldrig göra det igen, och att försöka hämta upp en del av förtroendet. Och jag tycker uppriktigt synd om karln som vart uthängd, oavsett hans kvalifikationer eller förutsättningar.
Redaktionschefen på Chef här. Vi har gjort 150 chefstest under de senaste 12 åren. Cheftestet bygger på grundlig research och intervjuer med en mängd personer – alltid minst 20 – som arbetar och har arbetat med den berörda chefen, på olika nivåer och från olika sammanhang. Vi strävar alltid efter att skapa en så bred och rättvis bild som möjligt. Vi kommer aldrig att utse “Sveriges värsta Chef” och har inte gjort det nu heller. Om någon annan tidning sätter den rubriken är svårt att göra något åt.
Känner inte igen mig ett dugg i beskrivningen. Insinuationerna, invektiven, vinkeln skvallrar om att allt annat än en gedigen research ligger bakom denna sörja av förment journalistik. Jag har jobbat relativt nära Lars-Erik Holm sen han började. Han har sina sidor, men den här framtställningen saknar ju all verklighetsförankring. Det verkar som en bloggare som ägnar största delen av sin arbetstid åt att vara bitter över att myndighetens ledning inte ser ljuset lika klart som han/hon och ett antal bittra medarbetare är nog för att ha ett scoop. Snyggt jobbat Chef!
Min direkta erfarenhet som medarbetare är att Lars-Erik Holm vid ett flertal tillfällen har visat stort prov på mod, tillit och generositet. I de många möten jag haft med honom är han engagerad och öppen för idéer och förslag från medarbetarna. Jag tycker det är förbannat sorgligt att man kan gå ut och göra ner en människa på det här sättet på så oerhöt lösa grunder utan att verkligen bemöda sig med att undersöka om det fanns en annan bild bland medarbetarna. Men den vinkeln, har jag fått reda på av en medarbetare som tackade nej till att medverka till artikeln, var aldrig riktigt aktuell. Chef saknar helt trovärdighet efter detta!
Siuationen påminner i stort om förhållandet på Västerås stads fastighetskontor. Psykopat är bara förnamnet.
Jag önskar att det inte var så, men jag kan instämma i vartenda ord i artikeln. Det är uppenbart en gedigen analys som ligger bakom Chefs artikel. Det finns också en hel rad andra signaler som pekar på att Socialstyrelsen har problem med sitt ledarskap, inte minst den senaste medarbetarundersökningen som visade rent katastrofala resultat. Lars-Erik Holm är modig i rollen som talesperson för myndigheten - han vågar sticka ut hakan och göra tuffa uttalanden. Som ledare är han dock, precis som Chef konstaterar, en katastrof. Jag tror tyvärr också att han har omgett sig med riktigt dåliga rådgivare.
Problemet är ju bara att artikeln inte består av någon analys. Den är ett hopkok av lösa påståenden av människor som inte vågar stå för sin åsikt, en person som istället för att arbeta bloggar, en arbetsmiljöenkät som är tagen ur sitt sammanhang och lösryckta insinuationer. Artikeln består uteslutande av tyckanden och inget som tyder på att en grundläggande analys har gjorts. Att tycka något kräver inget.
Vartenda ord i artikeln stämmer tyvärr.
Jag tycker det är sorgligt att ett 20-tal personer ska få göra sig talespersoner för en hel organisation. Jag instämmer inte alls i det som skrivs och mitt förtroende för tidningen Chef är numera i botten. Skärpning!
Allt stammer tyvarr…...tragiskt men sant….
Otroligt dåligt genomförd research! Vi är fn över 1000 medarbetare på SoS, och ni väljer att intervjua 20 st. Dessutom har det blivit känt att utgångspunkten för intervjuerna varit “berätta hur dålig er chef är”. Som utredare på myndigheten har jag en mer balanserad bild att ge, om den skulle vara av intresse. Min gissning är att ni inte kommer att vilja ta del av den.
Jag kan förstå dem som inte gillar en här artikeln. Den är överdriven och vinklad, och det här med att sätta poäng på en person som chef är ungefär lika “vetenskapligt” som att döma konståkning.
Men det mesta har faktiskt en någorlunda riktig grund. Det är toppstyrt, kritik slätas över, internkommunikationen är dålig, samordningen mellan olika avdelningar fungerar inte bra
Helt korrekt, tyvärr. Vi saknar för tillfället helt och hållet ledning och styrning. När ska ledarskapet på Socialstyrlsen bytas ut?
Går under namnet GDHD. Narcissist.
Tyvärr så stämmer den här artikeln alltför väl. Det är visserligen bra att vi ska arbeta på samma sätt och integrerat, men den totala centralstyrningen är ett faktum och många av oss medarbetare är uppgivna och känner sin kompetens förtvina.
Bra och viktig artikel.
Chockerande att det fortfarande finns ledare idag som totalt missat de senaste 25 årens diskussion och utveckling av ledarskapet.
Alla människor har givetvis ett individuellt ansvar. Ja-sägarna i Ledningsgruppen är därför medskyldiga till den uppkomna situationen.
jag kan bekräfta att detta stämmer - hör detta varje dag vid köksbordet - detta arbetsmiljöproblem har spridigt sig hem och trots att jag bara är gift med vederbörande o bara indirekt drabbad av denna människa så undrar jag ...ska en sådan viktig myndighet inte leva som man lär och vara ett föredöme?
Heja Lars-Erik Holm, trots allt! Du har påbörjat viktigt förändringsarbete, fortsätt med implementeringen. Men se och lyssna utanför rummet med jämnare humör!
Jag har inget ont att säga om Lars-Erik. Jag har dock inte träffat honom än på de år jag jobbat förutom då han delar ut julklapparna. Men jag vet att många, många kollegor är skraja för honom. Kanske för ryktena, kanske för att de inte lärt känna honom närmre i arbetet? Myndighetens stora problem sitter tyvärr i att många är rädda att sticka ut, i princip alla faktiskt. Inför GD-dragningar så sveper iskalla vindar fram i korridorerna. Det har blivit en påtaglig verklighet. Lika omodern som medeltida uråldrig. Internkommunikation är ständigt på tapeten internt men jag kan knappast påstå den blivit ett stöd för verksamheten. Fast man försökt. Det dök faktiskt upp ett förslag om att driva ett intranät mer som ett socialt media där innehållet skulle spegla individers drivkraft, mod och kreativitet. Den idén har jag inte längre hört någon nämna tyvärr. Nej, särskilt kul är det inte i borgen. Kompetensen är hög, men rädslan och oron är tjock som en dimma i London. Och hur länge ska man skylla på en omorganisation? Jag vet inte jag…
Jag hejar på L-E.
Jag hejar inte på de bittra och putta människor som fortfarande går runt i korridorerna och klagar på omorganisationen, som öppenbarligen fått svara på er “enkät”.
Jag hejar inte på depet som pressar på så att arbetsbelastningen blir skyhög.
Jag hejar på de som går till arbetet varje dag och gör sitt jobb utan att förvänta sig att GD ska vara sin bästis och inte den högst ansvariga personen för en myndighet med nästan 1100 anställda.
Men det framställs i artikeln som att det bara är jag det.
Jag har sett bevis för att Lars-Erik Holm ägnat sig åt en vidrig form av smutskastning av meningsmotståndare. Han förtjänar att bli kritiserad, att smaka på sin egen medicin.
Narcissist eller/och psykopat. Det är frågan som tas upp av en del. Knepigt? Lite överlappande diagnoser.
Vanliga chefskaraktärer ligger åt det narcissistiska hållet. Men här?
Svar till “anställd jag med”:
Tänk så enkelt det är att skylla kritiken på “bittra och putta människor” som inte gillade omorganisationen på Socialstyrelsen. För det första så var vi väldigt många på myndigheten som var för omorganisationen och som välkomnade LEHs nya idéer. För det andra så räcker det inte med att ha en god tanke om ett nytt sätt att organisera sig eller arbeta. Som generaldirektör för en stor och viktig myndighet måste man också ha förmåga att genomföra en sådan förändring på ett anständigt sätt, så att man både uppnår resultat och får majoriteten av medarbetarna med sig. Det är ju de som ska göra jobbet, trots allt - om de är rädda och har svårt att förstå organisationens mål så lär inte resultatet av arbetet bli särskilt bra, och då sviker vi vårt viktiga uppdrag och de utsatta grupper vi jobbar för.
Jag har för övrigt aldrig hört att någon vill bli bästis med GD. Däremot vill de få tydliga mål (någon som sett det på Socialstyrelsen på sistone?) + verktyg för att kunna uppnå dessa mål. Och så lite respekt, modernt ledarskap och god arbetsmiljö på det. Inte för mycket begärt, kan man tycka.
Tack tidningen Chef för denna granskning av en makthavare som tyvärr hamnat snett.
Det här låter väl som många chefer som finns idag vad är så speciellt med Holm? East Capital har ett flertal som passar in o betydligt sämre än hur Holm verkar fungera!! Ni kanske skulle göra en bättre undersökning eller är ni just ute efter Holm?
Sen är ju svensken otroligt förtjust i detta gå runt i en ring 10 varv innan ett beslut kan fattas så det är inte det jag har emot. Starka chefer är bra men orättvisa, psykopatiska och lagvidri!ga är inte önskvärda
Jag beskriver bara den bilden jag lever med varje dag, där det ständigt klagas på och dras i omorganisationen. Jag förstår att alla inte är nöjda med den, men att många människor har som utgångspunkt att det aldrig kommer att fungera och arbetar utifrån det är något väldigt påfrestande i mitt arbete.
Något som jag även hör det klagas om i korridorerna är att L-E är osynlig och inte har nära kontakt med medarbetarna, bästissydromet helt enkelt. Mycket sällan har jag hört kritiken som lyfts i artikeln ovan.
Som jag även skrev, arbetsmiljön uppfattar jag som god och arbetsbelastningen inte lika god. Där finns grejer att jobba på som jag gärna ser att de lyfts upp, precis som de gjorde i arbetsmiljöenkäten som nämns i artikeln.
Vad betyder det att en del här verkar vara okunniga om kritiken mot Holm? Det har ju i åratal bloggats och pratats om detta. Mystiskt. Är det Holm själv som skriver? Kan det finnas sådana som vill vara påläggskalavar och vill förneka krtiken? Rädsla? Intressant studieobjekt (för en som jag inte jobbar där). Intressant är också att Holms chefer och andra charmas av honom och sen inte vet vad man skall göra när baksidan visas upp. En hel del forskning finns om detta.
Någon nämnde psykopat. Man rekryterar ofta sådana till chefsposter, eftersom dessa är mycket bra skådespelare och många luras att tro att de är båte sympatiska och kunniga.
Låter skrämmande likt Anders Tengström på FORUM. Har de gått samma chefsutbildning månntro?
Hmm.
Man använder sig ibland av psykopatiska chefer (“hårda nypor” omformuleras det som då). Låter denne göra det för ANDRA tunga jobbet - avskeda, slimma organistationer, ändra tröga anställda och processer. Sen har dom gjort sitt och får gå och ersättas av en förvaltande omhändertagande chef.
Har någon tänkt så långt? När dom anställde Holm?
Jag kan erkänna att jag först tyckte LEH var en ok chef. Tills jag hade en avvikande åsikt. Då brakade helvetet löst och först då fick jag förståelse för dem som drabbats innan mig. Om man bara har sett LEH:s charmiga sida är det svårt att tro på dem som har blivit utsatta för egenskaperna som beskrivs i artikeln. Men jag kan tyvärr bekräfta att artikeln stämmer.
Jag förstår även de som tycker det är hårt att framföra kritik till en enskild person på sättet som Chef gör. Men på vilket annat sätt kan man komma åt dem? Dessa chefer går från en hög position till en annan. Många känner till missförhållandena men ingen kan göra något åt det. Jag är luttrad och tror tyvärr inte att artikeln kommer leda till någon förändring. Men jag känner i alla fall att jag har fått lite upprättelse.
Två kvinnor i toppen. Det borde väl skrivas mer om det än om dåliga förebilder.
Balanserna på enheten för enskildas klagomål har ökat från 2000 öppna ärenden 1/1 2011 till drygt 6000 öppna ärenden i augusti. Det borde stå klart för alla att Lar-Erik Holm inte klarar av att driva en myndighet.
Hörde Lotta Bromés intervju med GD idag på radion. GD hävdar att han är bra på att delegera! Det första han gjorde när han tillträdde var ju att dra in och koncentrera den mesta beslutanderätten till en liten klick chefer. Karln ljuger ju som en häst travar. Man tror ju inte att det är sant!
http://www.lakartidningen.se/store/articlepdf/1/11540/LKT0910s660_666.pdf
läs och gör er egen bedömning av en titillträdd GDs uttalande om en annan perso.
Å så nedslående att höra Lotta Bromés intervju. LEH har uppenbarligen inte tagit till sig ett endaste litet dugg av kritiken. I stället gör han det enkelt för sig och avfärdar kritikerna av hans ledarskap som bakåtsträvare som inte vill att myndigheten ska moderniseras. En bekväm världsbild, javisst, men dessvärre inte sann. Sant är det inte heller att han är en delegerande chef. Uppskattar diskussioner gör han måhända, men de verkar snarast trigga honom till att ännu starkare hålla fast vid sina ståndpunkter än till att lyssna aktivt och försöka se andra sidor av saken. Tro mig, jag har diskuterat med hr GD.
Usch så tråkigt det här är.
Jag blev anmodad av Holms stabschef att antingen rätta in mig i ledet eller söka nytt jobb. Vad jag gjort? Jag hade invändningar mot en projektplan som tagits fram av staben. Holm anställde stabschefen som nu är en arbetsmiljöfara. Men ingen vågar knysta om detta. Hellre sluta. Herregud, vad har vi facken till för?
Det finns ingen chef på min avdelning som vågar ta ett beslut - inte ens om den enklaste sak. På en fråga om man kan göra nåt på ett visst sätt så ska frågorna alltid “lyftas” eller så får man höra att: “jag tar med mig frågan”. Man undrar ju vart frågorna lyfts och tas med? Ingen chef vågar nåt på egen hand. Det är en rädd organisation och det skapar en mycket otrygg och hälsofarlig arbetsmiljö. Känns lite som om man är frihetsberövad - det finns absolut inte det minsta utrymme för egna initiativ. Så sorgligt!!
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2151
Holm låter förbittrad. kommer att hämnas?
Knappast ta lärdom. Ingen bra utveckling.
Blev intervjuad per telefon av Lotta Bromee idag. Dit går länken ovan.
Tack till tidningen Chef för modet att granska makten! I mina ögon är det främst Socialdepartementet som borde få skäll. Först undlåter dom att i samband med rekryteringen kolla Holms bakgrund. Sen ignorerar dom, under flera år, de varningssignaler och rop på hjälp som kommit inifrån. Så har Socialdepartementet passivt tittat på medan den dom rekryterat fått löpa gatlopp i media och på bloggar. Nej, den sämsta chefen finns inte på Socialstyrelsen. Den sämsta chefen finns på Socialdepartementet. Hur länge ska du titta bort Hägglund? Det är ju heller inte den enda generaldirektör med denna problematik som du rekryterat… (se t.ex. bloggen “totalstyrelsen”)
Om man gör samma undersökning på tillsynens chef och GD-stabens chef så lär inte LE hamna i botten utan framstå i bättre dager.
Vill rekommendera en bok: Lars-Olof Tunbrå ”Psykopatiska chefer – lika charmiga som farliga”. Den var ett stöd när jag upplevde en liknande historia. Det som beskrivs här i kommentarerna låter ack så välbekant för mig. Härska genom söndring, gullegrisar och tvärtomspråk. Information ges enbart en till en med inledningar som: “du har inte stöd”, “jag har fått klagomål”, “jag kan inte lita på dig därför att” eller “den som du anser vara olämplig för uppgiften har stort stöd i organisationen”. Normala hederliga människor blir ju helt lamslagna. Personer som tidigare arbetat bra tillsammans blev fiender. Ingen litade på någon, man bara genomled dagarna som patetiska paranoida spöken. Det var som en skräckfilm om ett psykologiskt laboratorium lett av en ond vetenskapsman. Tragiskt att sådant får äga rum i en skattefinansierad verksamhet. Hos oss fick mellanchefer gå som inte var ja-sägare. Det kunde gälla lagstridiga förslag från topp-chefen. Kompisar till toppchefen fick konsultuppdrag utan upphandling. Personer anställdes utan föregående jobbannons. Mellanchef med allvarlig sjukdom blev utfryst, etc, etc. Men när chefen äntligen försvann var arbetsmiljön redan i botten. Toppchefen fick ett nytt, fint jobb efter avgång dessutom. Den utfrysta sjuka medarbetaren fick höra att ingen linjechef stödde henne. Långt senare, när han slutat, fick han reda på att det bara var en av sju som inte respekterade honom. Den som uttryckte sitt ogillande var en chef som inte gillade någon överhuvudtaget.
Rättelse, felskrivning: Den utfrysta sjuka medarbetaren fick höra att ingen linjechef stödde honom. Långt senare, när han slutat, fick han reda på att det bara var en av sju som inte respekterade honom.
Det finns något skamlöst hos psykopater som man inte är riktigt beredd på. De kan ena dagen förnedra en och dagen därpå vilja vara en förtrogne. Vet inte Holm är så, men en chef har jag haft. Opåltlig är bara förnamnet. Men det stör inte dom.
Den här personlighetstypen är svår att komma tillrätta med. Som lojal (mot verksamheten) medarbetare, oftast nära makten, tampas man med sin egen hederlighet visavi den galne chefen. Vem ska tro på en om man rapporterar? Man riskerar sin försörjning och smutskastning. Jämför med våldtäktsoffret: Var det inte ditt fel i alla fall? Hade du inte kort kjol? Samtidigt är man en av dem som vet och ser, eftersom man befinner sig i händelsernas centrum. Och man ska lyda sin chef, för han/hon leder och fördelar arbetet. Önskar det fanns en revisionsnämnd för sånt här. Oftast bemöts klagomål, såsom anonyma, med “förändringsobenägenhet”, “skvaller”, “missnöjd medarbetare” osv. Jag skulle vilja säga tvärtom - om vanliga, seriösa ämbetsmän har så mycket att invända att de anmäler anonymt, så finns det grund för klagomålen.
Ofta har dessa konstiga chefer något lik i garderoben, något olagligt eller mutrelaterat. Ta kopior, samla fakta, skriv till internrevisionen, styrelse, politiker, fackföreningar. Uppmuntra icke-aktiva fackgrupper att engagera sig. Så gjorde vi, det lönade sig. OBS; typiskt för tok-direktörer är att de inte vill ge skriftliga besked. Försök så mycket som möjligt att använda e-post för olika besked och överenskommelser. Tvinga fram det, annars har man inget att komma med. Det där flinande “vi-har-väl-en-bra-relation”-beteendet när han sticker in huvudet på ditt rum och OK:ar en ledighet på väg ut från kontoret, glöm det. Nästa vecka kan du vara anklagad för “arbetsvägran”. Dokumentera allt, och vårda dina kontakter på redovisningsavdelningen. Kontoristerna där, de som stämplar ankommet och åtgärdat, vet allt. De har även utvecklat ett öga för avvikelser. Diarieför allt, även minnesanteckningar. Vårda dina kontakter med husläkaren - berätta att folk slutar, att du har hjärtklappning, tinnitus osv. Den dag när “skiten träffar fläkten” är dina förberedelser guld värda. En sak till - lita inte alltid på lokala fackrepresentanten - vid tveksamhet vänd dig till fackets centrala medlemsjour.
Räkna dina tillgångar varje vecka, placera sunt och spara. Spara mer. Planera för den värsta utvecklingen som kan inträffa.
Där jag jobbade var fackkillen utsatt för trakasserier från ledningen. Han blev anklagad för att vara psykiskt sjuk och läkemedelsmissbrukare och var tvungen att genomgå en undersökning (på egen bekostnad givetvis) som bevisade motsatsen.
Själv tog jag kontakt med en politiker som trött förklarade att “det finns inget att göra åt psykopater”.
nya friska vindar är bra och du vill säkert väl men tänk lite att du MÅSTE vara en förebild o leva som du lär. Några frågor - varför tränger du dig alltid i busskön på vägen hem - det är dina anställda som står i kön. Var för har du kvar en gammal stab med chef när alla andra har ett stöd som är cheflöst. Varför har KOM så många titlar när vi alla andra har två (utredare/inspektör) o varför heter det kommunikations DIREKTÖR när alla andra heter chef? Förtroende är att vara en god förebild vi ser alla på dig dagligen på ett elelr annat sätt. Och till sist våga vara dig själv vi ser när du botoxat dig - du är snygg som du är.
Vart tog kommentator Lilis skriverier om att “chefer stöttar andra chefer” under artikeln “Hur hanterar jag en missnöjd arbetare”....
Här skulle Trötta chefens kommentarer passa utmärkt.
ÄNTLIGEN har Chef börjat med något vettigt att sticka ut hakan.
Jag har läst boken “Psykopater-...” och den är förbaskat bra.
@Jusek-medlem: Läs också boken “Härskarteknik-den fula vägen till makt” av Elaine Bergqvist. Det verkar som om LEH har kört den tekniken. Jag hade en personalchef som använde denna teknik (troligen visste hon inte det själv) och jag utnyttjade denna kunskap. Gissa om p-chefen fick “tilt” i hjärnan….hehe.
Sedan finns det en bok på engelska “Working for You isn´t working for me” av Crowley and Elster = den ultimata guiden att styra sin chef.
Japp, som anställd är det fullt sjå att hålla reda på omoraliska och ljugande chefer….
Jag delar ”anständig ämbetsmans” nyanserade syn på fenomenet. Dessa personer är utmärkta skådespelare, kan dupera, älskar maktspel och intriger (som de själva skapar) men kan inte idka självkritik, inte ens efter denna avklädning i tidningen Chef. De har själva riggat en organisation som befriar dem från att behöva reflektera över sitt ledarskap. Det är därför viktigt att den enda som kan göra något; Socialdepartementet, agerar.
Jag vill lägga till en aspekt; dessa personer älskar konflikter (som de i egenskap av högste chef givetvis alltid går segrande ur). Har själv upplevt hur Holm med ett leende på läpparna avlövar och förflyttar en underställd olycksalig medarbetare. Konflikter är ett sätt för dessa personer att känna makt. Av någon anledning har de ett djupt liggande behov av att alltid få visa det.
Att Holm faktiskt ”värnar om de svaga i samhället”, som någon av honom favoriserad medarbetare uttryckte saken, är inte sant. De enorma balanserna av patientklagomål vittnar om motsatsen. Det är mycket mer värdigt en högtstående myndighet som Socialstyrelsen att syssla med ”de stora viktiga frågorna”; uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvården.
Tänk om all denna negativa energi kan vändas till att istället fokusera på att tillsammans skapa något positivt och roligt. Förändringar ger oss nya och fräscha ögon och ger oss energi att blicka framåt.
Statskontoret skriver:...kräver ett stort förändringsarbete en tydlig ledning och stark styrning.
Så underförstått. Då får man ta lite spill.
Medvetet val av Chef m a o
Tack för boktips.
Idén med revisionsnämnd är inte dum. Man trodde det skulle hända något efter Macej Zarembas artikelserie. Flera politiker sade sig vilja göra något, men vad blev det? Hur mycket ohälsa ska dessa galningar sprida? Hur många av landets sjukskrivna är offer för sjuka arbetsplatser?
Vi talar inte om stränga eller hårda chefer här, utan om sjuka människor som sätter sig över allt - lagar, mänsklig hederlighet och t o m busskön. Om man har varit med om en tokchef som förstört en hel arbetsplats känner man igen det. Inte ens det begriper en sån här människa, för han är osårbar. Andra som inte har erfarenheterna som beskrivs här kan fnysa åt exemplet, men jag tycker det är mycket bra. Ni kan ju tänka er mer vad han sätter sig över om han inte ens klarar av det lilla. Börja leta i arkiv och handlingar efter felsteg. Högre upp är det svårt att få gehör för att galenskap finns, men formella tabbar gällande representation, resor, jäv, anställningar, betalkort osv kan hjälpa.
Vet en offentlig arbetsplats där blev det särskild revision efter anmälan, men den var tandlös eftersom man bara intervjuade toppchefen själv! Hade man gått till berörda chefer och de hade fått svara under något slags ed hade resultatet Blivit ett annat. Det är våra skattepengar det handlar om!
Det behövs en webbplats om detta och vilka steg man ska följa. Jobbar inte själv under Holm, men jag känner igen allt som beskrivs. Verksamheten kan skadas allvarligt. Jag tror på er, ni som skriver negativt! Till er som skrivit positivt: antingen är du en av dem som fått fördelar i utbyte mot heder och samvete, eller också förnekar du. Det fanns även på min arbetsplats, Några sa att de gillade arbetsplatsen och toppchefen, men med stirrig blick och svettpärlor i pannan.
Socialstyrelsen ska stödja, påverka och granska socialtjänst, hälso- och sjukvård, hälsoskydd, smittskydd och epidemiologi. Det är inte bara lagar och förordningar som kallt ska hanteras. Det ingår även många mjuka värden i rollen. Förtroendet för SOS naggas ordentligt i kanten när man har en chef som inte verkar kunna hantera relationer och skapa förtroende ens bland de egna medarbetarna. Med vilken värdegrund jobbar Socialdepartementet när man rekryterar sin GD funderar jag?
Efter att hört intervjun med Holm i radio undrar jag om han lever i en annan värld. Utfallet av arbetsmiljöundersökningen på Socialstyrelsen och de många nuvarande och tidigare medarbetarna som berättat om egna upplevelser kan inte viftas bort. ”Tvärtom-språket” hjälper inte längre. Holm verkar tro att det är en naturlag att en chef blir impopulär när förändringar drivs igenom. Så är det inte. En bra chef får medarbetarna med sig. Det finns många exempel på det.
Hur många har slutat “frivilligt” vid Totalstyrelsen? Hur många heltidsanställda finns det?
Var det många närmast GDHD som slutade eller i övrigt i organisationen? Hur gamla var de i genomsnitt?
Finns problem även på andra ställen. Måns, Bill och Bull verkar jobba vid minst ytterligare myndighet. De är Klättermusens gullegrisar. Där har väldigt många slutat. Det är ett intressant tecken. Behöver inte betyda skräckvälde, men kan vara en indikation.
Är det många sjukskrivna nu vid Totalstyrelsen?
Många som jobbar med tillsyn har slutat. Fyra jurister har sagt upp sig under en dryg månad - vad kan det indikera om inte att något är väldigt fel!
På informationsavdelningen har också väldigt många slutat.
Har ni tänkt intervjua Göran Hägglund? Det är han som är ansvarig och den enda som har makten att avsätta Socialstyrelsens GD.
Man kan nog med fog säga att Tillsynen är det område där det gått mest utför sedan Holm tillträdde. Vi hade en utmärkt chef som utvecklade verksamheten mot mer patientsäkerhetstänkande och förebyggande arbete. Tyvärr slutade han när han fick ett annat fint chefsjobb (sannolikt tröttnade han på Holm) och sedan dess ska det mest pekas med hela handen och ridas på paragrafer. Inte har det lett till mycket gott i vården. Den nya chefen som Holm tillsatte är bara så pinsamt dålig. Arbetsmoralen är i botten och högarna av ärenden bara växer. Det vore nog bäst att bryta ur tillsynen ur Socialstyrelsen till en egen myndighet och tillsätta nya chefer. Kanske vår gamla chef vill komma tillbaka? Vem vet?
Här har vi en för riket viktig verksamhet som håller på att kapsejsa. Skandal är ett för milt uttryck. Slöseri med resurser och kompetens! Självklart finns det behov av förbättringar, men genom vilket ledning?
Det här måste vara en av de artiklar i Chef som genererat mest kommentarer ever.
En grundfråga dock som samtliga anställda i myndigheten borde ställa sig och som vi som arbetar i det privata näringslivet måste ställa oss varje dag, vilka värden har jag skapat idag ?.. varför skall jag få lön idag ?
Fråga er också vilka som skulle märka om man stängde Socialstyrelsen över en natt och satte ett hänglås på dörren, det kan nog generera en del positiva processer, gnällkärringar !
De som klagar över slöa gnälliga byråkrater bör tänka på att dåliga chefer är riktiga energitjuvar. När anställda mår dåligt av dåligt ledarskap försämras produktiviteten. Det är fullt mänskligt. Men anställda i privata näringslivet är väl utrustade med plåtmagar förstås.
Här en röst från Tillsynen som vänder sig mot svartmålandet. Min vardag är knappast rosenskimrande, jag och många runt mig får jobba hårt, en del intill utbrändhetens gräns, för att klara av ett gigantiskt förändringsarbete och en ändlös rad uppdrag. Vi gör det därför att vi tycker att vi har ett viktigt uppdrag. Alla chefer har sina sidor och de ska självklart granskas, men mitt intryck är att i alla fall mina chefer jobbar väldigt hårt just nu. Jag beklagar verkligen de tråkiga upplevelser som några av mina kollegor berättar om, men är verkligheten bara svart? Jag är varken utvald, hyllad eller bästis med chefen men tycker ändå att det känns meningsfullt att gå till jobbet.
Kan man som journalist göra en artikel som grundar sig på ett material där man frågar ett tjugotal anställda eller före detta av 1100 st, statistiskt underlag som är 0,018 % är det trovärdighet. Det känns som att man skriver vad man vill utan att det finns någon riktig sanning bakom det. Jag skulle skämmas som yrkesman med att gå runt och sprider lögner på den nivån. Oavsett vad människor sagt i sina intervjuer skriver någonting annat.
Du förenklar. Det handlar inte om missnöjda, lata medarbetare. Du låter som en av dem som svepande kommenterat på Ny Teknik. Om du hade läst allt material hade du noterat att nye GD välkomnades innan allt gick överstyr.
Ett sammandrag av ett par kommentar på DI/Ny teknik:
Varningstecken:
Ytlig charmig i kontakten med andra.
Överdrivna föreställningar om egen betydelse och förmåga.
Blir lätt uttråkad, behov av ständig omväxling och stimulering.
Ljuger, manipulerar och bedrar.
Brister i skuldkänslor, känner ingen ånger.
Har svårt att förutse konsekvenserna av sitt eget handlande eller struntar i det.
Flacka emotionella relationer.
Hård och okänslig, saknar empatisk förmåga.
Utnyttjar andra för egen vinning.
Aggressiva.
Orealistiska långsiktiga planer för sitt liv.
Impulsstyrd, oansvarig, bryter överenskommelser.
Dålig pliktkänsla.
Bortförklarar.
Kan överträda lagen.
Antalet möten med vissa ökar betydligt, stängda dörrar
Falska
Bildar platt organisation så han kan manipulera en och en
Ger info i enrum, “andra säger om dig”
Tidigare sams kollegor blir ovänner (manipulerade, fått olika info/order)
Ogillar att ge skriftliga besked
Har bytt bransch (inget fel i vanliga fall, men kan betyda flykt efter skandal här)
Har i början beundransvärd kapacitet att sätta sig in i verksamheten
Har i början bra idéer och förslag till lösningar
Har gullegrisar
Tidigare respekterade medarbetare slutar “frivilligt” utan nytt jobb, 50+
Sprider rädsla för något värre, okänt, förutom att mista jobbet
För med sig kompisar till jobben närmast honom
Får normala medarbetare att tvivla på sitt förstånd
Fifflar litet med kvitton osv
Inga regler gäller denne, sätter sig över allt
Får medarbetare att misstro varandra
Lämnar kaos och söndring efter sig
Pricka av och skriv till departement/styrelse NU
“Vilka människor är det då som slår larm? Udda personligheter som vill framhäva sig själv? Psykiskt störda rättshaverister med auktoritetshat? Tvärtom, visar alla undersökningar. De som träder fram och avslöjar stora fel är inte missnöjda anställda utan ofta de mest uppskattade, produktiva och hängivna medarbetarna i organisationen, människor med starkt rättspatos.”
“Därför vore det så oerhört värdefullt om staten, kungen eller regeringen gav ett erkännande till någon av de få modiga människor som faktiskt följer moralen och som har slagit larm. I hur många år som helst har jag framfört detta när jag föreläst på myndigheter: ge en person som “Fången på fyren”, han som avslöjade att Sjöfartsverket fuskat med ett sjökort i samband med en tankolycka, en officiell medalj. Det vore en signal till alla rättrådiga demokrativäktare i förvaltningen att våga säga ifrån när något går fel.#
Myteriet på Bounty, Rom, Tyskland.
Fundera.
Detta är ren mobbing. När de underpresterande känner sig hotade sluter de sig samman och gör sig av med den som ställer rättmätiga krav. Detta är nog den värsta formen av hetsjakt jag sett, organiserad av just de som cheferna skall rensa ut! USCH
Tydliga tecken på arbetare / tjänstemän är psykopater:
1. Fuskar med arbetstiden (kommer senare och går tidigare)
2. Överdriven känsla att man betyder något
3. Underpresterar utan att förstå det (inlaterad uppfattning om sin egen betydelse)
4. Aldrig nöjd med sin ersättning utan vill alltid ha mer (lön, förmåner etc)
5. Baktalar chefer och saknar lojalitet (dvs ingen empati)
6. Baktalar arbetskamrater
7. Har fester/fika/sammankomster där man utesluter arbetskollegor som inte passar
8. Försvårar chefens arbete genom att sabotera arbete/utredningar/resultat
9. Svårt med gränsdragning om mitt och ditt (t.ex. stjäler kontorsmaterial, toapappper, kaffe etc)
10. Saknar ansvarskänsla för företaget och är självcentrerade (ohemula krav, sabotage, strejk etc utan hänsyn till företagets och arbetskamraters fortlevnad)
Av alla kommentarer så förstår man ju att något är fel och jag hoppas att L-E H tar sig en funderare på vad som gått så fel i den nya organisationen. Kan han rätta till det? Vill han rätta till det? Jag tycker om att gå till mitt arbete, men det är också otroligt jobbigt att dagligen få höra medarbetare som klagar och höra att de vantrivs och tittar efter nya jobb. Många saknar nog “friheten” - allt är alldeles för mycket uppstyrt och det finns inte utrymme för egna initiativ och egen kreativitet - utan allt ska följa utsatta mönster, annars får man backning. Människor behöver lite frihet för att riktigt trivas och för att inte känna sig fångna i något. Det är en rädd organisation och absolut inte högt i tak. Om det vore högt i tak så skulle inte alla dessa kommentarer skrivas utan de skulle ha avhandlats på våra samverkansmöten - men ingen vågar öppet kritisera.
I varje organisation eller företag kommer alltid en betydande andel av de anställda att ha en negativ uppfattning om högsta ledningen bara för att de är just det, högsta ledningen. Jag har nog aldrig i mitt liv hört så många överdrifter, så mycket gnäll och självömkan. Det är svårt att inte känna förakt för alla de som utan reflektion skyller allt från barbarernas invasion av Rom till nuvarande finanskrisen på Lars-Erik Holm. De eventuella problem som finns på SoS går inte diskutera på ett nyanserat och balanserat sätt utan det blir den helt orealistiska och verklighetsfrämmande gnällretorik som präglar “debatten”. Sluta gnäll eller byt jobb!
Det är så synd att det ska vara så där, att det finns chefer som inte kan leda och som bidrar till dålig arbetsmiljö på jobbet - då kommer de anställda att må dåligt, vara rädda och inte leverera bra resultat.
Jag gillar Holm
Att: Diegos vänstra fot: tack så mycket för så trevlig feedback! Det är människor som DU som gör världen till en mycket bättre plats!
Jag vet. Tack!
Allt stämmer på pricken i ledarskapstestet av L-E Holm. Själv bekräftade han det också med sin arrogans i intervjun i P1. Vem synar nu Gneraldirektörsstabschefen som är ingenjör och har i uppdrag att piska fram en förändring. totalt utan kunskap om modernt management och noll koll på SoS:s uppdrag. Och hur länge får Tillsynschefen sprätta runt och hota journalister i teve. Till och med socialdepartementet ratade ju honom som chef för ett par år sedan. Inser departementet att detta är en myndighet på väg utför? Vakna Hägglund!
Kom ihåg att det finns konsulter som de senaste åren fått starta lekstuga på socialstyrelsen och samtidigt tjänat miljoner på ledningens oförmåga att på ett kompetent och modernt sätt leda och styra en viktig verksamhet. Vad har konsulterna för bakgrund? försvarsmakten kanske?
En reflektion som jag gjorde inledningsvis när Holm var nytillträdd var att han saknade humor. Det behöver inte alla ha tänkte jag då, men senare förstod jag att denna brist hade ett samband med hans svårigheter att ha distans till sig själv och att utöva självkritik. Holm har således lärt mig att man ska se upp när humorlösa människor kommer i ens väg.
Usch, om man som anställd vid Socialstyrelsen upplever att artikeln stämmer kan jag bara rekommendera den personen att lämmn arbetsplatsen så fort som möjligt. Även om Holm troligen får lämna skutan inom en snar framtid lär arbetskulturen finnas kvar under lång tid framöver då de ledare han dresserat till att acceptera en såda kultur kommer ha svårt att kunna lita på en ny generaldirektörs goda vilja.
Men det kanske var det som Fredrik och Göran var ute efter när de tillsatte honom som GD alldeles efter sitt makttillträde? Att slå Socialstyrelsen i spillror…
Vi får alla hoppas att detta inte stämmer för det har kan drabba alla oss svenskar som är beroende av t ex en väl fungerande sjukvård!
Använd era moderna mobiler som kan göra ljudupptagningar, filma och fotografera dokument. Öva hemma så du behärskar alla knappar utan för mycket manipulerande. Kontrollera hur lång ljudfil du kan skapa. Stämmer uppgifterna i de kritiska kommentarerna här behövs underlag som kan skickas till Hägglund eller kvällspressen.
Glöm inte att det kan förekomma situationer som kan klassas som ofredande eller olaga hot, ärekränkning osv. Även i sådana fall behövs underlag.
Verkar inte klokt hälsar utsatt med dyrköpt erfarenhet och omodern mobil
@Mobil-Nisse: Då är du inte ensam när det gäller att dokumentera via audio och video. Vill påminna dig om att i underlaget se till att man bekräftar datum och tid även visuellt och ljud för att man inte ska kunna manipulera filen efteråt…..
Det är tillåtet att spela in så länge du själv är med…...
Nu kanske det är dags att avsluta avtalen med de katastrofala ledarskapskonsulterna som måste ha tjänat galet med pengar på myndigheten. Ett tips kanske till hugade journalister, att kolla upp dessa kostnader och vad de resulterat i.
Det är intressant att läsa vad LE Holm själv anser om ledarskapskonsulterna som tjänat många, många miljoner på sitt uppdrag hos Socialstyrelsen:
http://gaialeadership.se/referenser/socialstyrelsen/
Alla chefer fick genomgå en märklig diagnostik som en del av Gaias uppdrag: Vi fick svara på frågor och svaren ledde till en klassificering av oss som någon av Olympens gudar (grekiska gudar). Detta saknar givetvis all vetenskaplig evidens, något som Socialstyrelsen annars brukar hylla. Gaia har numera tagit bort info om detta “erbjudande” från sin hemsida. (Jag känner dock till att det pågår för fullt hos andra kunder.) Den som vill veta mer kan läsa på denna sajt i stället: http://psykodramaskolan.blogg.se/2010/march/.Gaia nämns på den sidan.
Länken i förra inlägget blev fel:
http://psykodramaskolan.blogg.se/2010/march/
Gaia nämns på den sidan, skulle det stå.
Häpnadsväckande att en myndighet som hyllar “evidens och beprövad vetenskap” helt har hamnat i klorna på konsulter med så grumliga idéer på hokuspokus-nivå. Totalt omdömeslöst. Och ska man kanske fundera lite på “skattebetalarnas pengar” och en tillsyn som stått och stampat och väntat på order uppifrån ganska länge nu.
Kära Ännu anställd (och chef):
Psykodrama-hokus-pokus är inte det enda “ledarskapskoncept” som används därute. Här får vi “färger” beroende på “hur vi är” och utifrån detta avgörs sådana viktiga saker som om man t.ex är lämplig som chef. Tala om att sakna evidens, för människan är väl mer komplex än så!???
I alla fall ler konsulterna som sålt detta hokus-pokus hela vägen till banken.
Sign: “Jag blir bara beige”
Mycket bra artikel. Jag hoppas att tidningen Chef skall fortsätta publicera liknande artiklar eller undersökningar. De dåliga cheferna (eller honungsslickar lagen!!) som känner igen sig i artikeln är naturligtviss negativa för avslöjandet. Artiklar av denna typ är viktiga för samhällsutveckling och för de som vill lära sig mer om ledarskap. Tack till en modig och ärlig utgivare och bra tidning.
Jag skulle tro att Lars-Erik Holm snart kan komma att meddela sin avgång (så som avsikten varit med denna kampanj som hade en dold agenda). Kanske anger han då bristande förtroende som orsak. Den egentliga orsaken som jag angett i ett tidigare inlägg har raderats. Det finns alltså bara två möjligheter att få delta i debatten och det är, att antingen” hissa” eller också ”dissa” Lars-Erik Holm som chef. Man får alltså inte, som deltagande med inlägg i debatten, ifrågasätta att ett eventuellt ”högre” syfte kan ligga bakom att han plötsligt har utsetts till en så fruktansvärt värdelös chef.
Lars-Erik Holm skulle nog kunna lära en del av årets chef 2011, Mikael Ahlerup, VD på Astrid Lindgrens värld.
Mikael anser att chefsyrkets viktigaste uppgift är att få människor att trivas och bli engagerade på jobbet.
»Jag känner ingen som inte har kul på jobbet och ändå gör ett bra jobb.«
Det här tror jag är viktigt. Engagerade medarbetare är en nyckel till framgång, och jag får känslan av att Holm mest ser medarbetarna som ett hinder som står i vägen för myndighetens utveckling. Inte som en tillgång. Han har flera gånger behandlat medarbetarna som olydiga barn som behöver läxas upp.
Och vem blir motiverad av ett sådant ledarskap?
Risken är väl snarare att en del medarbetare i ren protest och frustration över behandlingen till slut _blir_ som trotsiga barn. “Som man sår får man skörda” gäller även generaldirektörer.
Jag hör till dem som trots allt tror att det går att styra upp situationen även om den är allvarlig. Holm är inte så usel men har tyvärr rekryterat dåliga rådgivare/medarbetare.
Lars-Erik Holm skulle nog ha en del att lära av årets chef 2011, Mikael Ahlerup, VD på Astrid Lindgrens värld. Mikael anser att chefsyrkets viktigaste uppgift är att få människor att trivas och bli engagerade på jobbet.
»Jag känner ingen som inte har kul på jobbet och ändå gör ett bra jobb.«
Det här tror jag är viktigt. Engagerade medarbetare är en nyckel till framgång, och jag får känslan av att Holm mest ser medarbetarna som ett hinder som står i vägen för myndighetens utveckling. Inte som en tillgång. Han har flera gånger behandlat medarbetarna som olydiga barn som behöver läxas upp.
Och vem blir motiverad av ett sådant ledarskap?
Risken är väl snarare att en del medarbetare i ren protest och frustration faktiskt _blir_ som trotsiga barn till slut. “Som man sår får man skörda”, det gäller även generaldirektörer.
Lars-Erik Holm skulle nog ha en del att lära av årets chef 2011, Mikael Ahlerup, VD på Astrid Lindgrens värld. Mikael anser att chefsyrkets viktigaste uppgift är att få människor att trivas och bli engagerade på jobbet.
»Jag känner ingen som inte har kul på jobbet och ändå gör ett bra jobb.«
Det här tror jag är viktigt. Engagerade medarbetare är en nyckel till framgång, och jag får känslan av att Holm mest ser medarbetarna som ett hinder som står i vägen för myndighetens utveckling. Inte som en tillgång. Han har flera gånger behandlat medarbetarna som olydiga barn som behöver läxas upp.
Och vem blir motiverad av ett sådant ledarskap?
Risken är väl snarare att en del medarbetare i ren protest och frustration faktiskt _blir_ som trotsiga barn till slut. “Som man sår får man skörda”, det gäller även generaldirektörer.
Kommentera artikeln:
1
Kommentar
11
Kommentarer
Annons:
Chef med insikt i OBM: Läs Leif E Anderssons bok om OBM. Allt blir så enkelt och självklart med den kunskapen.
1
Kommentar
1
Kommentar
3
Kommentarer
16
Kommentarer
1
Kommentar
1
Kommentar
CHEFTEST
Klarar Ulrika Årehed Kågström kriserna? Chef testar Röda korsets generalsekreterare.
MENTORN
Magdalena Andersson: “Jag ÄR en vinnarskalle”.
UNDERSÖKNING
Chocksiffror: Administrationen knäcker cheferna.
